Fallolyckor kopplade till snö och is kostar samhället 22 miljarder kronor varje år enligt en rapport från Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI. Drygt 360 miljoner kan hänföras direkta kostnader som sjukhuskostnader, produktionsbortfall och administration, medan den större delen handlar om psykiskt lidande och samhällets nyttoförlust vid dödsfall.

Peter Landell är sektionschef på Akut ortopedi på Karolinska sjukhuset och ser en markant ökning av fallolyckor när vädret slår om.

– När det är halt ute kan de som behöver akut operation mångdubblas. Utöver det direkta problemet för dessa patienter riskerar även annan planerad vård blir lidande och skjuten på framtiden. Vi försöker att planera för detta, men det är ju sällan omöjligt att säga exakt när halkan slår till.

Många tror också att det är enbart äldre som drabbas när halkan slår till, men riktigt så är det inte.

– Störst risk för allvarligare fallskador löper personer med benskörhet, vilket oftast är kvinnor över 50 år. Samtidigt vi ser en ökning i fallskador både hos yngre och äldre av båda könen. I snitt tar det ca 6 veckor att läka en handledsfraktur för en i övrigt frisk person, med det kan ta upp till ett år att återfå slutlig funktion och ledskador kan leda till att man utvecklar artros i leden. Den vanligaste skadan är handledsfrakturer där ungefär hälften behöver operation.

Inom forskningen har gångtrafikanter som ramlar omkull länge varit en lite bortglömd typ av singelolyckor. Trafikverket arbetar på flera olika områden i samverkan med en rad olika aktörer för att minska halkolyckorna för gående i trafikmiljöer, säger Jörgen Persson på Trafikverket.
– Fallolyckor med gående i trafiken som ofta sker när det är halt ute är den vanligaste allvarliga skadan i vägtrafiken och de behöver uppmärksammas mer. Viktiga åtgärder är till exempel att kommunernas vinterväghållning måste förbättras, att bättre förutse och informera om väderomslag som innebär halkrisk, och att göra det möjligt för konsumenter att veta hur bra en sko är på ishalka.

Tillsammans med forskningsinstitutet RISE har Testfakta initierat ett projekt kring greppvänliga sulor med ekonomiskt stöd från Skyltfonden som administreras av Trafikverket. Målet är att ta fram en mer enhetlig metod för att mäta och klassificera greppförmåga, så att både konsumenter och tillverkare får tydligare vägledning. Förhoppningen är att projektet ska leda till bättre produktutveckling och färre fallolyckor i vintermiljö.

Viveca Wallqvist är forskare på RISE och ansvarig för sultestet.
– Att ha på sig greppvänliga skor vid halt väglag kan göra stor skillnad. Men att veta om ett par skor har en greppvänlig sula när isen ligger blank utanför porten är inte det lättaste. Skor som ser ut att ha goda vinteregenskaper behöver inte nödvändigtvis vara särskilt bra ur greppsynpunkt. Ett par skor som känns stabila undertill kan till exempel bli väldigt hala om sulan hårdnar när den kyls ner av utetemperaturen.

När ett 40-tal skor har testats är resultatet överraskande. Flera av de skor som såg mest vinteraktiga ut, med tjockt foder och grov sula, klarade sig sämre i testet med låga isgreppsvärden under 3. Samtidigt klarade sig flera skor som kanske snarast upplevs som vår- och sommarskor betydligt bättre, och uppnådde ett isgreppsindex över 11.

[PDF]

Att flera av vinterkängorna presterade sämre i mätningarna har sin förklaring, menar Viveca Wallqvist. Det handlar i grunden om hur sulans utformning och material faktiskt beter sig på is, vilket inte alltid syns vid en första anblick.
– När vi tittar närmare på resultaten ser vi tre egenskaper som är avgörande för greppet på is: sulans hårdhet, mönstring och den kemiska sammansättningen, berättar Viveca Wallqvist. Den sko som klarade sig bäst i testet hade till exempel en relativt finmönstrad sula med stor kontaktyta mot underlaget och en gummiblandning som är relativt mjuk i både varm och kall temperatur.

De skor som presterade sämst hade tvärtom ofta rundade eller upphöjda partier som gav en liten faktisk kontaktyta mot isen. Samtidigt var sulmaterialet ofta betydligt hårdare och blev ännu stelare när det kylts ner – något som försämrar greppförmågan ytterligare. Den typen av sula kan fungera utmärkt i lös snö, men är direkt ogynnsam på blankis i stadsmiljö.

Den stora skillnaden i testresultat – från isgreppsvärden under 3 till över 14 – visar därför att skomodell och utseende inte säger särskilt mycket om verkligt isgrepp, utan att sulans funktion avgörs av en kombination av material, mönster och hur den beter sig i kyla.

Ny märkning på skor
För att göra det enklare för konsumenter att hitta skor med dokumenterat bra grepp på is har Testfakta tagit fram den nya märkningen Testfakta IceGrip med en femgradig betygsskala, där tre och över är godkänt. Märkningen bygger på den officiella svenska standarden för isgrepp och baseras på mätningar utförda av RISE. Skor som testats och godkänts får möjlighet att använda den nya märkningen som kan ses på skor och skolådor i butik.

På icegrip.nu kan man söka bland testade skomodeller och se vilket isgreppsbetyg de fått. Tanken är att både konsumenter och skotillverkare ska få en tydlig och oberoende vägledning – och att fler ska kunna gå säkrare när vinterhalkan kommer.

Testfakta har på uppdrag av svenska växthusodlare anlitat MeasurLabs i Finland för att organisera och kvalitetssäkra en analys av örter. Testet som utfördes vid ett ackrediterat livsmedelslaboratorium omfattade ett tjugotal örter – dill, timjan och oregano – i kruka, flowpack och knippe från de stora svenska butikskedjorna. Syftet var att undersöka förekomsten av pesticider på färska örter som säljs i butik.

Fynd av DDT i två dillprover

I dillprover från både ICA och Coop hittades rester av DDT – ett bekämpningsmedel som har varit förbjudet i Sverige sedan 1970 och i EU sedan 80-talet. Fyndet rör sig om ett antal olika nedbrytningsprodukter av DDT, så kallade metaboliter, som tillsammans definieras som summa DDT.

Anneli Widenfalk, riskvärderare och toxikolog på Livsmedelsverket, förklarar:
– När det gäller fynden av DDT så är det en substans som inte är tillåtet att använda som växtskyddsmedel sedan en lång tid tillbaka. Tyvärr har den egenskaper som gör att den är långlivad och därför förekommer som en förorening i miljön.

Att det var metaboliter som påträffades är en viktig ledtråd om ursprunget.
–Eftersom det är metaboliter som kunnat mätas i dillen, så tyder det på att resthalterna kommer från förorenad jord eller annat, medan man hade kunnat misstänka otillåten användning om även modersubstansen DDT hittats.

DDT-rester i färska örter är ovanligt och proverna uppfyller inte EU:s lagstiftning där gränsvärdet ligger på 0,05 mg/kg. I ICA:s dill uppmättes värden på 0,11 mg/kg, medan man fann 0,14 mg/kg av DDT-metaboliterna i Coops dill. Enligt Livsmedelsverket innebär halterna dock inga akuta hälsorisker vid normal konsumtion.

Kraftigt förhöjd halt av penkonazol i ett dillprov

Ytterligare ett av de testade örtproverna innehöll otillåtna nivåer av bekämpningsmedel.
I den spansk-odlade dillen från Grönsaksmästarna hittades pesticiden penkonazol. Medlet används inom växtodling för att förebygga och bekämpa svampsjukdomar som mjöldagg. Penkonazol är visserligen godkänt för användning inom EU, men analysen visade en halt på cirka 1,25 mg/kg – mer än 60 gånger över det fastställda gränsvärdet på 0,02 mg/kg.

– Den uppmätta halten av penkonazol ligger långt över gränsvärdet, säger Anneli Widenfalk.
– Substansen har låg akut toxicitet, och inga negativa hälsoeffekter förväntas vid en konsumtion av dill med den uppmätta halten. Men provet uppfyller inte EU:s regler och borde inte finnas på marknaden.

[PDF]

Samtliga utlandsodlade örter innehöll pesticider

I stort sett är alla svenskodlade örter från större växthus ekologiska, och merparten säljs i kruka. De utlandsodlade örterna säljs vanligtvis skurna och förpackade i så kallade flowpack, en tunn, flexibel plastförpackning där produkten försluts i en tight, svetsad påse som skyddar mot uttorkning och skador.
Testfaktas genomgång visar att förekomsten av pesticidrester varierar kraftigt mellan olika tillverkare och ursprung, förklarar Pasi Tuomikoski, livsmedelskemist vid MeasurLabs i Finland.
– Vi kunde se att samtliga svenskodlade produkter var helt fria från mätbara rester förutom timjan i kruka från Kabbarps trädgård. Den innehöll rester av biopesticiden Azadirachtin som är godkänd för ekologisk odling. Däremot uppvisade samtliga utlandsodlade örter ett flertal olika pesticidrester, några så många som 15 olika sorter.

Skölj gärna – men det tar inte bort pesticider

På de flesta flowpack-förpackningarna står att man bör skölja örterna innan konsumtion. Anledningen är att man då får bort jord, bladrester och naturliga mikroorganismer som kan följa med från odlingen. Sköljningen kan visserligen avlägsna en del ytliga bekämpningsmedel, men påverkar inte ämnen som tagits upp av växten från jorden – oavsett hur noga de sköljs.

Trots att hälsorisken bedöms som låg vid enstaka konsumtion är lagstiftningen tydlig: livsmedel som överskrider gränsvärden får inte säljas. Testfakta menar att resultaten bör föranleda åtgärder från berörda producenter, skärpt uppföljning från återförsäljare samt fortsatta stickprovskontroller från myndigheter. De leverantörer av de örter där pesticider över gränsvärdet har hittats har fått möjlighet att kommentera resultaten och deras respektive svar återges nedan i sin helhet.

Kaffe är ett av de livsmedel som ökat mest i pris de senaste åren. Om man jämför med för ett år sedan har kaffepriset ökat med 29,4% enligt SCB, och på fem år har priset mer än fördubblats. Det kan sättas i relation till att konsumentprisindex bara stigit med 1,1% det senaste året.

– De ökade priserna på kaffe beror åtminstone delvis på väderförhållanden som torka i producentländerna, vilket lett till minskade skördar och därmed ett lägre utbud, säger Caroline Neander, statistiker på SCB.

Samtidigt är det är en självklar del av många svenskars vardag – vi hör till topp tre av världens mest kaffedrickande folk och trots att kaffedrickandet har minskat något de senaste åren häller fortfarande i snitt i oss 2,5 koppar per person och dag. Men vilka kaffemärken smakar bäst, och hur var det med akrylamidlarmet – är det fortfarande något man behöver tänka på?

De två vanligaste kaffebönorna är Robusta och Arabica. Robustabönan växer främst i afrikanska lågländer och till viss del även i Vietnam och anses vara av något lägre kvalitet. Högre kaffekvalitet får man däremot med Arabicabönan som kräver växtplatser med hög höjd och oftast har sitt ursprung i sydamerikanska bergssluttningar. Det internationella marknadspriset för Arabica är ungefär en tredjedel mer än Robusta.

– Arabica är den dominerande bönan i svenskt bryggkaffe, förklarar Philippe Barreca, kaffeexpert med lång erfarenhet.

– Det är först på senare år som Robusta har börjat användas i svenskt kaffe, och då framför allt i vissa lågprisfabrikat.

Hur får tillverkarna då fram de bästa smakerna i ett kaffe?

– Utöver att använda bra bönor av rätt sort så handlar det om rostning och malning, förklarar Philippe.

– En lättare rostningsgrad ger ofta ett fruktigare och livligare ton medan det får en kraftig, rund och mer bitter smak när det är hårdare rostat. Sedan ska bönorna inte vara för grovt malda, men inte heller vara fint som damm, utan målet är att få lagom stora korn, och framför allt att det är så jämnt malet som möjligt.

Testfakta lät Philippe Barreca och en kollega smaktesta 12 sorters svensk bryggmalet mellanrostat kaffe, av både Arabica och Robustatyp. Det finns en ganska tydlig smakskillnad mellan de två kaffebönsorterna. Under blindtestet identifierar Philippe Barrecca snabbt två kaffesorter som sannolika Robusta-blandningar: Ica Basic och Xtra.
- Robusta har en kraftigare, bittrare, jordigare och “råare” smak jämfört med den mjukare, sötare och mer komplexa Arabican.

[PDF]

Det blir också Ica Basic (2,6) och Xtra (2,7) som hamnar i botten i smaktestet då de präglas just av Robustans mindre charmiga egenskaper, surt och strävt. Xtra beskrivs även som ”avslaget”. Ica Basic och Xtra är också är två av de billigaste sorterna, med ett kilopris på ca 120 -125 kr. Även Bellarom Gold från Lidl (6,2) är en av de billigaste kaffesorterna med ett pris på ca 124 kr/kg. Bellarom Gold hamnar dock på en fjärdeplats i smaktestet tack vare delbetyg över medel på de flesta av de eftersökta egenskaperna, även om kaffet uppfattas som något väl syrligt. Bäst i test blir Zoegas Mezzo (7,7) som beskrivs som ett trevligt och aromatiskt kaffe med bra eftersmak. Det är också det dyraste kaffet i testet. Även Arvid Nordqvists mellanrostade bryggkaffe (7,1) får goda vitsord av den professionella testpanelen och kommer in som god tvåa, strax före Löfbergs som landar på en tredjeplats med betyget 6,4. Samtliga testade kaffesorter är märkta med Rainforest Alliance, med undantag för Zoégas och Gevalia som i stället har egna, jämförbara hållbarhetsmärkningar.

Akrylamid i kaffe

I början på 2000-talet var akrylamid på allas läppar – åtminstone ordet. Europiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) gick då ut med att det fanns akrylamid i många vanliga livsmedel som ökade risken för cancer. Hur ser det ut idag?

– Akrylamid bildas naturligt när viss mat upphettas till hög temperatur, som till exempel när man rostar kaffebönor, säger Jenny Aasa, toxikolog på Livsmedelsverket.

–Så kallade åtgärdsnivåer har fastställts i en EU-förordning som producerande företag måste förhålla sig till. Åtgärdsgränsen för akrylamid i rostat, malet bryggkaffe är 400 μg/kg.

– Generellt kan man säga att akrylamidhalten ökar med ökad rostningsgrad av stärkelserika livsmedel som exempelvis potatis och bröd. Men för kaffe har man sett att de mörkast rostade kaffebönorna ibland innehåller lägre halter än exempelvis mellanrostat kaffe. Så för att minska intaget av akrylamid via kaffe kan man välja mörkrostat kaffe i stället för lätt- och mellanrostat kaffe, förklarar Jenny Aasa.

För att avgöra om det finns några större hälsorisker kopplade till akrylamid vid kaffepausen bad Testfakta det oberoende laboratoriet Eurofins analysera akrylamidhalt i de tolv olika kaffesorterna. Resultatet visade att ingen av sorterna kommer upp i de EU-begränsade åtgärdsnivåerna på 400 μg/kg, även om Lidls Bellarom ligger ganska högt med en akrylamidhalt på 360 μg/kg. Samtidigt visade testerna att akrylamidhalten i den färdiga kaffedrycken ligger ännu lägre – bara en tiondel av akrylamidinnehållet tar sig igenom kaffefiltret. Så slutsatsen är att det går fint att fortsätta dricka bryggkaffe i svenska mängder.

För att sätta resultatet i ett sammanhang har produkten jämförts med två andra vanliga noppborttagare på marknaden:

Philips Fabric Shaver 500 Series GC026/80
Steamery Pilo 1 Fabric Shaver

Testade material
För att spegla verklig användning har noppborttagarna testats på fyra vanligt förekommande textiltyper:

Ull
Akryl
Bomull
Bomull/polyester-blandning

[PDF]

Borttagning av noppor och ytludd – slutresultat
Laboratoriet bedömde resultatet på de behandlade ytorna utifrån:

noppbildning
luddbildning (ytludd)
filtning/tovning (beroende på material)

Bedömningen gjordes enligt en internationell skala från 1 till 5, där 1 innebär tydlig noppning/ludd/filtning och 5 innebär att inga spår kvarstår. I Testfaktas sammanställning har denna skala översatts till en 10-gradig skala.

Samtliga testade apparater avlägsnade noppor och ludd på ett bra sätt och utan att skapa ojämnheter i textilen.

Effektivitet – hur snabbt och mycket som behandlas
För att mäta effektivitet bedömdes dels hur bred yta som täcks per drag, dels hur lång tid det tar att behandla en yta på 10 × 15 cm av noppigt ullmaterial. Samtliga produkter fördes fram och tillbaka med samma hastighet (5 cm/s).

Clas Ohlsons noppborttagare har en tydligt större skärbredd än de två jämförbara modellerna (4,2 cm jämfört med 3,3 respektive 3,2 cm). Den bredare arbetsytan gör att apparaten täcker mer textil per drag, vilket:

minskar den totala behandlingstiden
ger ett jämnare resultat
gör den särskilt effektiv på större textilier som tröjor, filtar och möbelklädslar

Ergonomi, laddning och användarvänlighet
Laboratoriets experter utvärderade ergonomi och användarvänlighet utifrån:

grepp och vikt
reglage och inställningar
tömning och rengöring
batteri och laddning
manövrerbarhet och åtkomlighet
ljudnivå och vibrationer
säkerhet och skonsamhet mot materialet

Clas Ohlsons modell utmärker sig särskilt positivt inom:

Laddningslösning (USB-C): modern, snabb och utan engångsbatterier
Rengöring och tömning: stor och genomskinlig behållare som gör det enkelt att se när tömning behövs

Den enda punkt där laboratoriet noterade ett mindre minus var åtkomligheten i mycket trånga områden som ärmslut, fickor och skarpa kurvor – en följd av den bredare arbetsytan som annars är en tydlig styrka.

Samlad bedömning
Clas Ohlsons noppborttagare levererar mycket god prestanda i samtliga centrala testmoment:

hög effektivitet på flera textiltyper
bred arbetsyta som ger snabbare resultat
jämna och skonsamma behandlingsresultat
enkel laddning via USB-C
lättskött konstruktion med tydlig och rymlig skräpbehållare

Förutom något begränsad åtkomlighet i små partier visar produkten en kvalitets- och prestandanivå som uppfyller Testfaktas högt ställda krav.

Därför kvalificerar sig produkten för märkningen: Testfakta Verified Quality & Performance.

Sömnen är en av de allra viktigaste byggstenarna för en god hälsa. Kroppen behöver den viktiga vilan för att reparera och återhämta sig. Utan en sammanhängande eller tillräcklig lång nattsömn har vi svårt att orka med vardagen, blir mer sårbara för stress och får till och med försämrat immunförsvar.
Med det i åtanke blir valet av säng än viktigare. Hur din kropp är byggd och vilken sovstil du har påverkar valet. Och det är en hel del att ha koll på för att hitta rätt i det digra utbudet.

En som kan allt om ergonomi och sängar är doktor Florian Heidinger som är testchef på Ergonomie Institut München. De är specialiserade på att testa och utvärdera ergonomin i allt från flygplansstolar till sängar. Florian Heidinger och hans kollegor har under flera årtionden utfört mängder av laboratorietester av sängar och anses som en av Europas främsta experter på området.
– Kroppen ska vara avslappnad med ryggen och nacken i en bra position natten igenom – oavsett sovställning, säger Florian Heidinger.

Det man strävar efter är att ryggraden och nacken ska förbli så raka som möjligt. Om vi inte hade haft axlar skulle allt vara mycket enklare. Det är nämligen de som ställer till det. När vi ligger på sidan skjuter axeln upp kroppen, med sned rygg och nacke som följd.

En bra madrass bör alltså kompensera för detta. Den ska vara utformad så att den ger efter för axeln vid sidoläge. Samma sak med skulderbladen och rumpan vid ryggläge.

Illustration 1 (axlar, vikt, längd) — *Axelbredd, längd och vikt är tre viktiga parametrar att ta hänsyn när du väljer säng.*

– Ju bredare axlar du har, desto viktigare är det att madrassen är flexibel. De flesta madrasser tar hänsyn till detta och är indelade i olika zoner.
I zonerna är fjädringen i madrassen uppbyggd på olika sätt, vilket gör att mjukheten varierar i sängens längdriktning.
Förutom axelbredden bör man även ta hänsyn till vikt och längd. Madrassen ska fördela tyngden på ett sådant sätt att det känns behagligt i hela kroppen, även efter lång tid i samma ställning.

Madrassen ska varken vara för mjuk eller hård. Generellt kan man säga att den som är lång och tung bör ha en hårdare säng. Och den som är kort och lätt kan satsa på en mjukare. Men även en mjuk säng kan passa för en tyngre person, bara den fördelar trycket från kroppen på ett proportionerligt sätt. Annars riskerar man att ligga som i en hängmatta.

Ytskiktet, det som är närmast kroppen, är ofta bäddmadrassen. Om bäddmadrassen inte är mjuk och följsam kan det ge upphov till mer intensiva tryckpunkter på utstickande kroppsdelar, som till exempel hälarna när man ligger på rygg. En dålig bäddmadrass kan också försämra sängens ergonomiska egenskaper, genom att den begränsar bäddens förmåga att flexa och ge stöd.
– Kvinnor är ofta känsligare för tryck. De bör välja en madrass där ytskiktet har bra tryckfördelning, säger Florian Heidinger.

Det kan också vara bra att veta vilken position man mest brukar ligga i. Det kan förstås vara svårt att veta, men den ställning som du vanligtvis somnar och vaknar i är förmodligen den som dominerar dina nätter.
– Personer som mest ligger på ryggen och har smala axlar behöver till exempel inte ha en madrass med väldigt mjuk axelzon.

Illustration 2 (temperatur, ventilation) — *Tänk på din kroppstemperatur. Vilken bäddmadrass du har kan påverka om du ofta blir varm och svettas på natten.*

Nästa egenskap att rannsaka är din kroppstemperatur och om du ofta blir för varm och svettas. Detta styrs mycket av bäddmadrassen eftersom den ligger närmast kroppen. Generellt kan man säga att en tjockare bäddmadrass blir varmare och andas sämre, eftersom du sjunker ner mer och blir mer omsluten.

Hur madrassen är uppbyggd spelar roll för hur hård eller mjuk den blir. Olika tillverkare använder olika tekniker där till exempel spiralfjädrarna har olika tjocklek eller placeras olika tätt. Vissa använder fjäder i fjädersystem för att reglera tryckfördelningen utifrån tyngden på olika kroppsdelar.

På den svenska marknaden finns det i huvudsak tre sängvarianter. Ramsängar – där madrassen är uppbyggd av fjädrar och skum som vilar i en träram – kontinentalsängar – där två olika madrasser, uppbyggda på olika sätt, staplas på varandra – och fristående madrasser som oftast består av någon form av skum- eller latexmaterial.
Det finns inte något entydigt svar på vilken som är att föredra. Allt handlar återigen om hur just din kropp ser ut och vilka behov du har.
– Ur ergonomisk synpunkt är alla dessa varianter likvärdiga när det kommer till avlastning, tryckfördelning och mikroklimat – alltså förmågan av avlägsna värme och fukt, säger Florian Heidinger. Läs mer om de olika sängtyperna här.

Det gäller helt enkelt att provligga dem. Avsätt gott om tid för att hinna känna efter ordentligt.
– Det allra bästa är att besöka en butik vid en tidpunkt när det är lugnt och inte så många andra kunder där, säger Florian.
Kan du dessutom ha med dig någon är det ännu bättre. Den personen kan kika på hur din rygg ser ut i olika ställningar. Förhoppningsvis kan också försäljaren hjälpa till och förklara hur respektive madrass är uppbyggd och hur den matchar din kroppstyp. Ta helst av dig dina ytterkläder och skor så att känslan och kroppspositionen blir så autentisk som möjligt.

Illustration 2 (täcke,kudde) — *Valet av kudde och täcke är också viktigt för en god nattsömn.*

När du väl har ringat in vilken madrass som passar bäst är det dags att fokusera på två andra viktiga komponenter för den ultimata nattsömnen: täcket och kudden. Är kudden för platt eller för tjock blir vinkeln i nacken fel.
– Tänk också på att den ska fungera både i sido- och ryggläge, säger Florian Heidinger.
Är täcket för varmt blir sömnen orolig eftersom det tenderar att åka av och på natten igenom. Dessutom kan du drabbas av muskelspänningar om du först svettas, tar av dig och därefter blir kall.
– Är sängen luftig och sval kan täcket vara rejälare, än om förutsättningarna är omvända.

Men är det någon skillnad mellan en dyrare och en billigare säng, eller handlar det bara om varumärken? En dyrare säng är ingen garanti för att den håller längre, även billigare sängar har ofta bra uthållighet idag. Skillnaderna ligger mer i sängens ergonomiska egenskaper. Att tillverka en säng med mer avancerad fjädring som ger flex och stöd på rätt ställe kostar mer.
Vad man ska tänka på är att bäddmadrassen är den komponent som påverkas mest över tid, och som ofta har en stor påverkan på komforten. Under tre års användning utsätts den för 7 000 timmar av tryck och fukt. Det gör att den trycks ihop och förlorar sin mjukhet över tiden. Man bör därför byta bäddmadrass kanske vart tredje år.

Det går att hitta en säng som passar både dig och din plånbok, men det kan sin tid. Börja bocka av listan och innan du bestämmer dig – sov på saken. Och när du väl ligger i din nya säng - tänk på att det kan ta en vecka eller två innan kroppen vänjer sig vid det nya.

Läs mer om hur Testfakta testar sängar här.

Att välja rätt kalsonger handlar om mer än bara märke och pris. Testfaktas stora laboratorietest visar att kvaliteten varierar kraftigt mellan olika fabrikat. Efter att ha tvättat, torktumlat, dragit i, gnuggat och mekaniskt belastat tretton modeller av mörka kalsonger otaliga gånger stod det klart att en del är betydligt mer hållbara än andra.

[PDF]

Det oberoende laboratoriet Weber & Leucht GmbH i Tyskland har på uppdrag av Testfakta testat hållbarheten hos tretton kända kalsongmärken i bomullsstrech. För att spegla den faktiska användningen testades kalsongerna enligt internationella standarder för tvättbeständighet, hållfasthet, elasticitet, nötningsmotstånd och absorptionsförmåga.

– När det gäller herrunderkläder ska både tyg och resår har bra stretch och elasticitet, så att de känns bekväma men inte tappar formen över tid. Ytan bör vara slät utan noppor eller ludd även efter upprepade tvättar, säger Anna Kaiser som är applikationsingenjör inom textilteknik på Weber & Leucht och ansvarade för testet.

Redan efter 30 tvätt- och torkcykler av de testade kalsongmodellerna framträdde vissa kvalitetsskillnader. Ica I love eco och Resteröds luddade en del, liksom Calvin Klein, Björn Borg och Uniqlo. Uniqlo fick också mest noppor av alla. Dressman var fortfarande väldigt mjuka i tyget efter 30 tvättar, medan Calvin Klein hade fått något styvare sömmar än övriga.

Skillnader i kvaliteten framkom också genom olika dragtester. Sömmarnas hållfasthet mättes genom att laboratoriet mekaniskt drog i tyg och resår tills något brast. På kalsongerna från Uniqlo gick tyget sönder vid 95 N (motsvarande knappt tio kilograms kraft). Sömmen på Lager 157 brast vid 100 N, liksom tyget på Björn Borg. Bästa hållfastheten hade Jack & Jones och Calvin Klein, som höll upp till 150 N, motsvarande cirka 15 kilograms kraft, innan något gick sönder.

Elasticitet är en viktig aspekt av hur ett par kalsonger känns och sitter i praktiken. Det påverkar komfort, passform och hållbarhet mer än någon annan egenskap i plagget och avgör hur mycket tyget kan sträckas för att sedan återgå till sin ursprungliga form. Är elasticiteten alltför för låg så sitter plagget stelt och kan skava eller glida, medan hög elasticitet oftast inte är något problem - så länge tyget återhämtar sig efter uttänjning.

Samtliga kalsonger uppvisade relativt god töjbarhet på bredden (120–170 %). Bread & Boxers (171 %), Jockey (163 %) och Uniqlo (162 %) var de mest elastiska och ger mycket följsam passform runt kroppen, medan H&M (121 %) har den lägsta elasticiteten, vilket kan ge en något fastare känsla.

Viktigt för hur kalsonger håller i längden är hur väl tyget återhämtar sig efter töjning. Är återhämtningen dålig så tappar kalsongerna formen snabbt och börjar hänga efter några användningar. I testet visade de flesta märken viss bestående formförändring på mellan 18–22 % efter uttänjningen, vilket är normalt.
Björn Borg, Dressman och ICA I Love ECO stack dock ut med en hög bestående formförändring (27–36 %), vilket innebär att tyget töjs ut mer och återgår sämre efter belastning, med risk för att plagget tappar spänst över tid.

Resårens förmåga att bibehålla elasticitet är också avgörande för hur länge kalsongerna håller. På Calvin Klein, Calida och Lager 157 återgick resåren nästan helt till sin ursprungliga storlek efter 30 minuters uttöjning. Bread & Boxers (6,7 %) och Kappahl (8,7 %) uppvisade däremot en större permanent formförändring, vilket innebär att resåren riskerar att bli slapp efter en tids användning.

Tygets uppsugningsförmåga är en viktig egenskap för hygien och komfort, särskilt vid varma dagar, fysisk aktivitet eller långvarig användning. En högre uppsugningsförmåga innebär att materialet absorberar och håller kvar fukt bättre, vilket ger en torrare känsla mot huden.

Skillnaderna mellan de testade plaggen var relativt liten, men Kappahls kalsong absorberade vätska mest effektivt och håller ytan torrast, medan något mer vätska trängde igenom tyget på kalsongerna från Uniqlo och kan bidra till en fuktigare känsla.

Stor skillnad på kalsongerna

Testfaktas laboratorietest visar därmed att kvaliteten på herrkalsonger varierar rejält, både när det gäller hållbarhet, formstabilitet och materialets förmåga att behålla spänst och komfort över tid.

– Det var särskilt förvånande att ett välkänt märke som Björn Borg presterade sämre än mer prisvärda alternativ, menar Anna Kaiser på Weber & Leucht.

Sammantaget får Jack & Jones högst totalbetyg tack vare mycket god hållfasthet i sömmar, bra elasticitet och liten formförändring, tätt följt av Calvin Klein och Calida som också håller en hög och jämn kvalitet.
I mellanskiktet hamnar märken som Jockey, Resteröds och Bread & Boxers, som presterar väl men inte fullt lika bra i alla moment. Björn Borg, Uniqlo och ICA I Love eco hamnar i botten, främst på grund av sämre återhämtning efter uttänjning, vilket gör att de riskerar att tappa passform med tiden.

En klick i grytan och voilá – genast får rätten lite mer djup och karaktär. Tomatpuré på tub eller burk kan sätta piff på många olika rätter. Men man bör tillsätta med viss försiktighet, för flera vanliga märken innehåller mögelgifter i nivåer som väcker oro.

Bakgrund till testet

Under hösten fick Testfakta in flera larmrapporter från utlandet om förhöjda halter av mögelgifter i processade tomatprodukter. För att se hur det ser ut på den svenska marknaden samlades 14 vanliga fabrikat av tomatpuré in från livsmedelshandeln.

Testfakta anlitade MeasurLabs i Finland för att organisera och kvalitetssäkra analysen, som utfördes vid ett ackrediterat livsmedelslaboratorium. Syftet var att undersöka förekomsten av vanligt förekommande mögelgifter (Alternaria-toxiner) – AOH, AME och TeA – samt rester av bekämpningsmedel, totalt 644 olika pesticider som används inom tomatodling.

Det är viktigt att understryka att även om resultaten är anmärkningsvärda, så är ingen av de testade produkterna olaglig att sälja.
EFSA – den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten – har ännu inte infört några bindande gränsvärden för dessa mögelgifter, utan endast indikativa riktvärden. Dessa ska fungera som tidiga varningsnivåer och leda till ökad uppmärksamhet i odling och produktion – inte som lagliga maxnivåer som inte får överskridas.

[PDF]

Höga nivåer i flera fabrikat

Mögelgifter, så kallade alternariatoxiner, bildas av mögelsvampar som växer på grönsaker, till exempel om tomaterna skördas för sent eller lagras i alltför fuktiga förhållanden. Enligt EFSA har ämnena alternariol (AOH), alternariolmonometyleter (AME) och tenuazonsyra (TeA) cancerframkallande effekter och kan skada cellernas DNA.

I väntan på lagstadgade gränser har EFSA satt upp riktvärden för orosnivåer (indicative levels / toxicological thresholds of concern, TTC) för processade produkter som tomatpuré: AOH: max 10 μg (mikrogram)/kg, AME: max 5 μg/kg och TeA: max 500 μg/kg. Analysen visar att några produkter innehåller mögelgifter långt över dessa nivåer. De högsta halterna uppmättes i Felix och ICA I love eco, som låg på tre respektive sju gånger över EFSA:s riktvärden.

Enligt EFSA:s riktvärde finns en teoretisk risk för genotoxiska effekter vid ett dagligt intag som överstiger 2,5 ng (nanogram) per kilo kroppsvikt. För en vuxen person som väger 60 kg motsvarar det 150 ng per dag. Med den uppmätta halten i ICA I love ecos tomatpuré innebär det att redan ett regelbundet intag på 2 gram per dag räcker för att nå detta värde.

– Det troligaste är att toxinerna bildats i tomater som möglat under odlingen eller efter skörd. Om dessa inte sorterats bort innan de processas till tomatpuré sprids toxinerna i hela produkten. Toxinerna är dessutom värmestabila, så finns de med från början blir de kvar i slutprodukten, säger Pasi Tuomikoski, livsmedelskemist vid MeasurLabs i Finland.

Livsmedelsverket har tidigare påpekat att Alternariatoxiner inte förstörs vid upphettning, vilket innebär att åtgärder måste vidtas redan i odling och produktion – inte i köket.

– Som konsument är det svårt att skydda sig mot toxiner i processade produkter eftersom de varken ger smak eller lukt. AOH och AME är inte akuttoxiska, men långvarig exponering kan påverka hälsan. Djur- och cellstudier har visat att de är genotoxiska (påverkar arvsmassan) och mutagena, samt kan störa immunsystem och fosterutveckling, säger Åsa Svanström, mikrobiolog vid Livsmedelsverket.

Flera spår av bekämpningsmedel – men under gränsvärden

Utöver mögelgifter analyserades samtliga produkter för pesticider (bekämpningsmedelsrester) från odlingen. Spår av pesticider hittades i elva av de 14 fabrikaten, men samtliga halter låg under EFSA:s gränsvärden.
Tre märken – Itigo, Änglamark och Kung Markatta – var helt fria från rester, medan Mino och Coop hade flest fynd med elva olika ämnen vardera. Även vissa ekologiska produkter innehöll spår av bekämpningsmedel, men samtliga höll sig inom regelverket, som tillåter högst två rester under 0,01 mg/kg.

Hur sover du egentligen? Kanske börjar sängen bli gammal, eller så har du börjat sova på andra sätt som gör att den inte känns bekväm längre. Men innan du spenderar en halv förmögenhet på en ny säng kan det vara värt att fundera på om det kanske är bäddmadrassen som borde bytas ut. En bäddmadrass kan nämligen göra stor skillnad – både för ergonomin och komforten.

– En bra bäddmadrass kan faktiskt förbättra sängens ergonomiska egenskaper avsevärt, särskilt om sängen är för hård, förklarar Dr Florian Heidinger, specialist på ergonomi och testledare på Ergonomie Institut München.

– Om bäddmadrassen till exempel tillåter kroppen att sjunka ner något i underlaget så avlastas trycket och axeln ges en bättre position, samtidigt som den ger stöd åt svank och rygg.

För att ta reda på vilka bäddmadrasser som ger det bästa stödet har Testfakta låtit det tyska laboratoriet Ergonomie Institut München och svenska RISE testa olika aspekter av bäddmadrasser från kända varumärken. De testade madrasserna har en tjocklek på mellan 6,5 och 9 cm, en kärna av skum eller latex och kostar under 3000 kr.

[PDF]

I ergonomitestet placerades bäddmadrasserna på en relativt hård resårbotten med dålig tryckavlastning och dåligt stöd för kroppen. Genom att simulera trycket från olika delar av kroppen – axel, svank och häl - mättes tryckavlastningen mellan kroppen och madrassen. Dessutom analyserades stödet för ryggraden i ländryggen samt axelns position vid rygg- och sidoläge.

– Vi kunde då se hur mycket de olika bäddmadrasserna förbättrade samma sängs ergonomi, säger Florian Heidinger.

Bäst resultat fick Mios bäddmadrass Delux Sleep. För en medeltung person förbättrar den tryckavlastning för axel och höft med 56 procent om man jämför med att ligga direkt på resårbottnen. Även Jysk och Kungsängen presterade mycket bra på området, båda med förbättringar på över 50 procent. Det kan jämföras med Ikeas madrass Nyläget som bara förbättrar tryckavlastningen för höften med 18 procent. Enligt laboratoriet kan det hänföras till att Ikeas madrass har ett dubbelt överdrag med låg elasticitet som begränsar följsamheten, och därmed ger sämre värden för tryckavlastning och stöd.

Ergonomie Institut München har även mätt hur väl bäddmadrassen transporterar bort fukt från kroppen. Mätningen görs med en provdocka som håller en kroppstemperatur på 37°C och svettas som en normal person under sömn. När luftfuktigheten inne i madrassen mättes efter sju timmar visade det sig att merparten av de testade produkterna andas mycket bra och transporterar bort fukten väl.

– Sämst fukttransport uppmättes hos Ikea Nyläget. Det dubbla överdraget begränsade sannolikt fuktvandringen, vilket gjorde att mer fukt stannade kvar i madrassen och gav lägre betyg i luftfuktighetsmätningen.

För att få en helhetsbild av madrassernas sovkvalitet har Testfakta också låtit det svenska laboratoriet Research Institutes of Sweden (RISE) testa hur väl de återfår sin ursprungliga form efter tryck. Bäddmadrassens skum- eller latexkärna trycks ihop i fuktig och varm miljö för att simulera trycket från en person som ligger i sängen natt efter natt.

– Testet visar om det alltså om det finns risk att det över tid bildas gropar i bäddmadrassernas skumkärna där man legat mycket, förklarar Robert Almqvist som är ansvarig testutförare på RISE.

– I realiteten går den här processen mycket långsamt, så det är inte säkert att man märker det själv. Vi har snabbat upp förloppet, och kan direkt se hur väl madrassen återfår sin form.

Här sticker Hemtex madrass Nordic Rest Plus ut som sämst. Efter kompressionstestet av madrassens inre kärna får den en bestående sättning och återfår bara 61% av sin ursprungliga höjd. Den förlorar därmed mycket av sin ursprungliga spänst. Bäst på att återhämta sig är Kungsängens Contur med hela 97 % återgång till kärnas ursprungliga höjd.

RISE mätte även kvaliteten på bäddmadrassernas överdragstyg för att se hur väl materialen står emot slitage över tid. Efter att ha utsatts för nötning med ett ylletyg under 5000 nötningscykler visar madrasserna från Sova och Hemtex rejält med ytludd och noppor. Tyget på madrasserna från Ikea, Jysk och Mio är betydligt mer hållbart och har bara måttligt med ytludd och noppor. Överdragen på bäddmadrasserna från Sova och Mio är dock inte tvättbara. Mios överdrag är fastsytt i kärnan för att minska att det glider runt. Jysk är den enda bäddmadrassen som inte är vändbar, utan är istället försedd med gummiprickar på undersidan för att minska risken att madrassen glider på resårbottnen.

När alla testade parametrar vägs samman är de båda bäddmadrasserna Delux Sleep från Mio och Gursken Dreamzone från Jysk bäst. De får genomgående höga betyg och placerar sig i topp när det gäller den sammantagna förmågan att förbättra sängens ergonomi. I botten hamnar Ikea med låga resultat på andning och förmåga att låta höft och axel sjunka in, och Hemtex som framför allt inte lyckas återgå till sin ursprungliga form efter tryck.

Det är kostsamt att vara närsynt, särskilt om du också börjar se sämre på nära håll. Ett par progressiva glasögon kan gå loss på över 10 000 kronor från någon av de globala glaslinstillverkarna, och då tillkommer kostnaden för bågarna.

Ett ackrediterat optiskt laboratorium i Storbritannien fick i uppdrag av Testfakta att jämföra optiska egenskaper och ytbehandlingar på ett antal progressiva glasögonlinser, dels från de stora globala märkena, dels från optikerkedjor som säljer linser under eget namn. Alla glasögon är beställda med samma recept på synfel och i samma bågmodell. Sex av sju linser har brytningsindex 1,67. På Smarteyes fick beställaren brytningsindex 1,6 vid beställningen av de bästa glasögonen.

[PDF]

Viktigast med ett par glasögon är givetvis att de uppfyller de optiska kraven utifrån receptet. Här hade testlaboratoriet mycket lite att anmärka på.

– Alla märken ligger väl inom de gränsvärden som anges i ISO-standarderna. De skillnader som ändå finns är så små att de knappast märks av användaren, menar test- och mätingenjören på laboratoriet som var ansvarig för testet.

Tydligast skillnad i reptålighet

Men även med perfekt slipade glasögonlinser kan synupplevelsen försämras över tid, särskilt om glasen repas. För att testa reptåligheten utsattes glasen för kontrollerad nötning där en sklerometer - en vass penna med spets av volframkarbid och en inre fjäder – drogs mot linsytan. Ju högre kraft som krävdes för att repa ytan, desto bättre hållbarhet i glasets ytbeläggning.

– Rodenstocks beläggning presterade bäst i sklerometertestet och kan anses vara mycket tålig. Det krävdes en kraft på 11 N för att repa dem, berättar testingenjören. Specsavers däremot repades redan efter ett tryck på 7 N. Det ligger ganska nära resultatet för helt obehandlade linser, som repades vid ett tryck på 6 N.

Tunna linser lättare att bära

Linsernas tjocklek och vikt påverkar både komfort och utseende, och kan dessutom begränsa vilka bågar man kan välja bland.

– Alla glasögonglas visar på bra värden för tjocklek och vikt. Zeiss har det lättaste linserna. De är också tunnast i mitten, medan Specsavers linser som är relativt tjocka i mitten är tunnast i kanten. Smarteyes är både tjockast och väger mest, men inte heller de sticker ut som tunga eller klumpiga. Det skiljer mindre än två gram i vikt totalt mellan de tyngsta och de lättaste linserna.

Materialkvalitet avgörs av ljus och gulton

Linsens ljusgenomsläpp är ett viktigt mått på materialets optiska kvalitet och påverkar hur ljuset förändrar riktning och reflekteras när det går genom linsen. För högkvalitativa, ofärgade glasögonglas bör ljusgenomsläppet vara över 95 % för utmärkt resultat.

– Samtliga testade linser har gott ljusgenomsläpp, med Specsavers med det sämsta värdet på 96,4% och Rodenstock bäst med 98,5%. För att uppfatta skillnaden mellan dem krävs dock att linserna jämförs sida vid sida. En användare kan då möjligtvis märka en liten skillnad.

En vit plastpryl kan gulna efter några år, och det är samma sak med glasögonlinser. För en optisk lins är ett gultonsindex under eller runt 10 ett bra resultat, och alla testade linser ligger runt detta gränsvärde.

– Även här måste man hålla linserna bredvid varandra för att eventuellt kunna se någon skillnad, menar testingenjören. Men i rangordningen är Zeiss ändå bäst med minst gulton av alla, medan Essilor har det högsta värdet på gultonsindex.

Bra ytbehandlingar ger mindre reflexer och smuts

En bra antireflexbehandling kan förbättra bärarens synupplevelse och komfort avsevärt genom att den minskar reflektionerna från linsen och låter mer ljus passera igenom och nå ögat. Resultatet blir en skarpare och klarare syn, mindre ansträngda ögon och bättre synskärpa – särskilt vid situationer som bilkörning i mörker eller datoranvändning. Behandlingen eliminerar också störande bländning. Testlaboratoriet har därför mätt hur mycket ljus som reflekteras och studsar bort från linsens yta.

– Både Rodenstocks och Essilors antireflexbehandlingar visade imponerande resultat och gav den lägsta reflektionen på endast 1,1 %, menar testingenjören. Linsen från Zeiss var däremot något av en besvikelse med testets högsta reflektion på 1,9 %, och upplevdes därför inte som leverantörens premiumbehandling. Alla behandlingar uppfyller dock ISO-kraven, även om det finns vissa skillnader i uppmätt prestanda.

Genom att mäta kontaktvinkeln hos en droppe vätska som ligger på glaset kan man avgöra hur effektivt ytbehandlingen stöter bort vätska – en viktig egenskap för att förhindra smuts och fläckar på ytan och underlätta rengöring. Ju mer utfluten en droppe är, desto sämre är linsens vattenavvisande egenskaper. Alla linser uppvisar mycket god vattenavvisning där Zeiss ligger i topp, medan Hoya hamnar sist i sällskap med Rodenstock och Smarteyes.

Dyrast är bäst – men billiga är också bra

Testfaktas stora glasögontest visar därmed att skillnaderna mellan de olika linserna inte är enorma. Alla testade linser uppfyller grundläggande optiska ISO-krav och har effektiva ytbehandlingar. Men i jämförelsen framträder ändå vissa kvalitetsskillnader.

Sammanlagt placerar sig de fyra premiumglasen i topp. Rodenstock blir testvinnare med ett totalbetyg på 8,7, tätt följt av Zeiss (8,4), Essilor (8,3) och Hoya (8,2). BBGR som ägs av samma koncern som Essilor ligger lägre i pris men får också ett något lägre totalbetyg på 7,5, framför allt på grund av sämre reptålighet. Samma sak gäller även för testets billigaste linser från Smarteyes (7,5) och Specsavers (7,2).

För den som söker högsta kvalitet och prestanda pekar alltså resultaten mot de etablerade premiumtillverkarna, medan lågprisalternativen erbjuder ett mer budgetvänligt val – men då får bäraren acceptera vissa kompromisser, åtminstone när det gäller reptålighet.

Testfakta har låtit det oberoende svenska testinstitutet RISE testa sju olika ljusslingesystem för utomhusanvändning som säljs på den nordiska marknaden. Ljusslingorna har genomgått en rad olika tester som bland annat omfattar ljusegenskaper, energiförbrukning, kvalitet, hållbarhet i sladdar, kopplingar och kontakter och hur väl de tål temperaturväxlingar. Testet har genomförts på uppdrag av Rusta AB.

Energiförbrukningen varierar stort
Många funderar nog lite på hur stor kostnaden blir för när man har sina ljusslingor tända dag och natt under vintern. Framför allt skiljer det stort mellan olika typer av ljussystem, och det handlar om systemens effekt och effektivitetsnivå. Effekten är hur mycket el slingan drar. Ju högre effektivitetsnivå, desto större andel av energin omvandlas till ljus istället för till värme som försvinner. Slingan från Rusta stack ut med lägst effekt (2 W) och högst effektivitet (103 lm/W) av samtliga testade produkter. Driftkostnaden för att ha en 100 meter lång ljusslinga tänd i ett halvår vid ett normalt elpris blir därmed endast ca 188 kr för Rusta. Bright lighting från ÖoB var den slinga som drog mest el och där blir priset för motsvarande belysning uppe i ett halvår betydligt dyrare, ca 588 kr.

Liten skillnad i ljusparametrar
Slingornas ljusegenskaper har bedömts dels utifrån färgtemperatur och dels efter förmåga till färgåtergivning. Ju lägre Kelvin-värde en lampa har, desto varmare ljus ger den ifrån sig. För ljusslingor vill man gärna ha ett varmvitt ljus, och det får man i intervallet 2 500 - 3 000 K. Här ligger också merparten av de testade slingorna. Rusta ligger strax ovanför med 3033 K och Instant light från Bauhaus är ytterligare något vitare med 3252 K.
God färgåtergivning (Rf) hos belysning innebär att omgivningens färger inte förvrängs i ljuset från ljuskällan. Det kan det till exempel betyda att julgranskulorna behåller sin kulörta färg i skenet av ljusslingan. Här presterade samtliga testade slingor väl, med norska Systemlys i topp med mycket god färgåtergivning.

Dragtålighet påverkar livslängden
Slutligen då – hur väl håller ljusslingorna i längden? Fukt brukar kunna vara ett problem för utomhusbelysning, men i testet visar ingen ljusslinga på kondens i själva dioderna, som är ingjutna i plast. Alla slingor har ett IP-värde på minst 4 vilket motsvarar strilande vatten från alla håll. Två slingor är också godkända för mer vatten än så. Systemlys har IP-klass 5, och Bright lighting har IP-klass 7.
Inte heller temperaturväxlingar påverkar ljusslingorna nämnvärt. Laboratoriet simulerade förvaring i ett varmt förråd under sommaren och utomhusförvaring en kall vinter i fyra omgångar med gott resultat för samtliga.

[PDF]

När en ljusslinga slutar att fungera beror det ofta på ett brott någonstans längs den. Därför gäller det att hantera systemen med viss försiktighet vid uppsättning och nedtagning. För att ta reda på hur mycket de tål utsattes slingorna inklusive startkabeln för flera olika dragprov i syfte att mäta vilken kraft som krävs för att orsaka ett brott. Samtliga ljussystem fick liknande resultat, där själva slingan generellt tål mindre dragkraft än startkabeln som är mer robust. I botten hamnar ljussystemet från Systemlys, som vid ett drag motsvarande 25 kg går sönder och lamporna slutar lysa. Här klarar Markslöjd sig bäst, och går sönder först vid en kraft motsvarande 31 kg. Rusta hamnar i mitten då slingan klarar ett drag motsvarande 27 kg innan den brister någonstans.

Sammantaget blir därmed Rusta testvinnare med goda resultat på alla tre testområden och högst totalbetyg på 9,1, tätt följt av norska Systemlys med 8,9. Sämst presterade Instant Light från Bauhaus med totalbetyget 7,3.